söndag 10 oktober 2010

varför skulle jag se dendär jäkla filmen? jobbigt blev det kan jag lova. jag förstår hur hon i filmen känner sig, jag förstår hur ont det gör och jag förstår hur ensam hon är. jag vill inte förstå, men det gör jag och jag hatar det! det gör så jäkla ont, i hela kroppen och i hjärtat.. ingen kan förstå hur det är, tänk att nån tar ifrån dig den du älskar mest i hela världen, som du vill dela resten av ditt liv med, den du inte klarar dig utan... han är verkligen min luft och utan honom kan jag inte andas! jag kan heller inte leva utan alexandra, det är helt sjukt vilken kärlek jag känner till henne!! jag visste inte att en sånhär kärlek existerade! det spelar ingen roll hur jobbig hon är eller hur mycket hon skriker, jag skulle kunna titta på henne i evigheter när hon sover, jag skulle inte för en sekund vilja missa alla framsteg hon gör och kommer göra, hur förbannat söt hon är när hon pussar mig och mitt hjärta smälter och jag dör i en sekund! jag skulle helt enkelt inte klara en dag utan henne men ändå får jag skuldkänslor att jag har henne jämt och kanske gör henne för mammig?! att det blir svårare ju äldre hon blir att få henne att sova borta om jag behöver barnvakt nångång, eller? samtidigt finns det ju massor med folk som inte har barnvakt innan barnet blir 1 år, så det borde ju inte vara någon fara! herregud, föräldrar som bor tillsammans har ju sina barn hemma jämt så varför skulle inte jag kunna ha det utan att vara orolig? ni kanske tycker det är en konstig sak att va orolig för men jag tänker ju bara på vad som skulle va bäst för alex, jag vill ju att hon ska kunna vara med släkt och vänner och inte vara FÖR mammig! det är ju inte bra det heller, blir ju jobbigt för henne, hon måste ju kunna klara sig utan mig ibland ifall det händer nånting och hon måste sova borta, fast jag tror inte det är nån fara, att det går bättre än vad man tror och man ska nog inte oroa sig för mkt! så, nu har jag slutat bekymra mig :) idag har jag haft henne i 10 månader, och det känns både som att det var igår jag klämde ut henne och som att jag har haft henne föralltid! det har gått sjukt snabbt och jääävligt långsamt! fast tänk snart har det gått ett helt år, helt overkligt! tiden går verkligen för fort, snart är hon stor och kommer hem med nån kille! min lilla bebis ♥ jag har hittat min största kärlek i livet och så har jag fått den största kärleken i världen! älskling, det finns bara en i mitt hjärta, tills döden skiljer oss åt!

grattis till alexandra och grattis till min kära syster som förlovar sig idag! 101010

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar