Fan att man ska vara så himla dum hela tiden.. Jag blir arg på mig själv hur vissa saker låter när dom kommer ur munnen, varför kan man aldrig säga det man tänkte säga? Och varför kan man aldrig säga dom bra sakerna? Tänk om det är försent sen, man vet aldrig när det är sista gången men man lär sig aldrig att ta vara på det. Jag måste börja säga dom bra sakerna annars vet jag hur man ångrar att man inte sa dom, och det är inte en rolig känsla. Jag mår inte så bra, har huvudvärk och mår illa, vet inte om det beror på sprutan? Hoppas det och att det går över snart! Är även orolig över bebisen. Hur ska jag orka vänta ända till fredag för att förhoppningsvis få reda på att den växer som den ska? Åh, tänk om den inte gör det.. Tänk om den ligger därinne och mår dåligt. Stackars mini! För varje spark jag känner håller jag tummarna och hoppas på att den har det bra och tänker att den lever iaf! 7 veckor kvar idag!! <3