Jag vet inte vart jag ska börja.. Kanske börjar mina hormoner i kroppen kika fram och det är väl inte något jag gillar sådär super mycket ! Jag vill inte bli känsligare och jag vill inte bry mig men det gör jag och jobbigt som tusan är det !!!! Jag förstår inte hur jag ska klara av dethär faktiskt, tänk att jag trodde jag var starkare än vad jag egentligen är. Ibland finns det en väldigt dum tanke i mitt huvud som jag bara vill försvinna ! Jag måste tänka positivt varje liten sekund för att ens orka gå upp på morgon, jag är så ensam och jag hatar det. Det blir inte bättre av att jag mår illa och det känns som att magen ska vändas ut och in på mig varje gång jag blir påmind, kan du inte bara försvinna föralltid? Fast ändå vill jag ha dig nära mig i resten av mitt liv..
Åh det ska bli så skööönt att komma iväg imorgon, bort från allting ett litet tag och visst, kanske tänker jag ännu mer på skiten men att komma från borlänge är värt allt. Fast först blir det jobb. Ska gå upp kl fem imorgon (hur ska jag orka??) men jobbar bara till två. Sen blir det att ta bussen till stan och gå till kupolen, ska köpa ett minneskort till kameran. Blir sen att ta tåget till mora tjugo över fyra och sen blir det orsa för hela slanten. Men nu är jag inte på humör för att skriva mer. Hejs.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar